Kolla in min blogg,
http://linusohlssonmotorsport.blogg.se/ det är kul om Ni hör av Er!!
Biografi
Allting började en sommardag då pappa Mats tog mig till Axamo ring för att
köra gokart. Året var 2000 och jag var 9 år gammal. Jag kommer ihåg att det
gick riktigt bra och att jag körde ifrån alla. Pappa har länge haft intresse
att börja köra själv och när han såg att jag hade talang för att köra så
köpte han oss varsin kart.
Första träningen med den nya karten kommer jag aldrig glömma. Det var nog
det värsta regnvädret jag varit med om. Nästan hela banan var under vatten
då pappa släppte ut mig, jag hade inte något regnställ och inga regndäck!
Pappa fick nog hämta mig på vartenda ställe på banan den dagen. Det var så
pass mycket vatten på banan att jag stannade i en vattenpöl som var mitt på
rakan, den var så djup att karten nästan sjönk. Det är en dag man inte
kommer att glömma.
Men pappa gjorde ett misstag när han köpte en micro till mig då jag var 9
och inte hade någon erfarenhet. När man är i den ålder så ska man köra en
klass som heter kadetti. Micron är betydligt snabbare så jag fick inte träna
med de som var lika gamla som mig utan med de som var ett par år äldre och
var snabbare än mig. Då tyckte de att jag var i vägen och knuffade mig av
banan varje gång de fick chansen och då tappade jag suget och la av.
Comebacken kom två år senare då jag var 11 år. De var genom en av pappas
gamla vänner som hade börjat köra med sin son. Vi åkte till pappas lager där
den lille karten var och väckte den till liv.
Då började det gå bättre, vi tränade tre gånger innan vi bestämde oss för
att börja tävla. Men första säsongen gick inte allt för lysande då jag fick
dras med debutantringen och halva säsongen hade redan gått när jag började.
Det var de sista tävlingarna som det började gå någorlunda bra.
Vi köpte en ny kart som var ett MBA chassi. Efter halva säsongen -03 gick
jag upp en klass till formel mini. Där det började gå bra -04, jag började
köra i ett storteam och började plocka pallplatser. Teamet jag körde för
heter Italsport och vi körde ett maranello chassi. Och det var i det teamet
vi träffade familjen Hansen, där Timmy Hansen körde samma klass som mig. Vi
har fortfarande mycket god kontakt.
Det var med Hansens som vi -05 började köra för Kartsons och ett MS chassi.
Den säsongen körde vi i både ICA-J och mini för Kartson med bra resultat.
Chassiet var helt nytt och Kartson sponsrade oss att köra för att visa upp
chassiet. Det blev många pallplatser och året efter så var det många som
köpte det chassiet.
Det året gjorde vi lite galna saker på banorna med. På en tävling i Kalmar
hade det regnat hela dagen och på kvällen så satte vi oss ett stort gäng och
spelade klädpoker. Det slutade med att alla sprang ut några nakna, några med
kallingar och tjejerna i underkläder, ut på banan och badade i
vattenpölarna. Det är ett minne som jag kommer ha med hela livet.
2006 körde jag för ett team som hette INTRWHEEL i Yamaha. Det var min
absolut bästa säsong inom karting. Jag både vann och kom tvåa i SM
deltävlingar och var med och slogs om totalsegern i SM. Jag kom 2:a i NEZ
(North European Zone) där 9 länder deltog. För att vara med i NEZ var man
tvungen att bli uttagen i landslaget. Jag var på pallen nästan varje race
det året.
Den säsongen avslutade vi i Italien och Parma i en klass som då hette ICA.
Det var riktigt tufft i början att komma in i den nya klassen. Sen var det
hårdare motstånd än vad var van vid då världseliten var där. Sen har de
släppt på reglerna mer där borta och det var riktigt tuff körning. Jag var
en bit efter i början men knappade in mer tid för varje gång jag var ute på
banan. Och i de sista racen så var jag bara några tiondelar efter. Tävlingen
slutade tråkigt då jag blev brutalt avkörd och flög över däckstraven och in
i parcfarmén. Men köra i Italien är något man måste göra inom karting.
Året -07 bestämde vi oss för att köra den största klassen inom karting som
hette ICC men som numera heter KZ2. Det är en 125cc motor med 6 växlar. Den
går från 0-100 på ca 3 sekunder, och toppar nästan 200km/h, det är klart den
roligaste karten jag har kört. Året -07 var ett händelserikt år.
Jag blev förfrågad av racinglegenderna
Susanne och Freddy Kottulinsky att köra SLC långlopp i en Renault Megané
coupé. Det är en bil på 200 hästar och väger 900kg. Det var en grymt rolig
bil att köra! Det var två lopp varje tävling som kördes samtidigt. Det var
en tävling de första tre timmarna och sen en på de 6,8 eller 12 timmarna man
körde. Det var bra erfarenheter att ha med sig i bagaget till JTCC. Vi hade
några pallplatser, men vi hade problem med att få bilen att hålla hela
racen.
-07 så började jag och pappa bygga på den nya JTCC bilen som var en Citroën
C2. När vi hämtade bilen så hade den gått 60 meter! Så det tog emot att riva
ut all inredning och börja arbeta. Delarna som skulle bytas fixade Kenneth
Hansen fram och jag och pappa fick montera på. Men tror ni att allt passade?
NEJ! Vi fick ju göra specialbyggen på många delar som skulle på och vi
jobbade nästan ihjäl oss nere i verkstaden. Men till slut efter många om och
men fick vi ihop bilen. Vi rullade ut bilen första gången på hösten -07 och
testade på skolans träning. Då skulle jag bara känna så att allt höll. Det
var inga problem med det. Det var bara att ställa in bilen som var nästa
problem. Jag visste inte riktigt hur bilen skulle kännas och ställas in då
jag inte hade någon erfarenhet av detta.
Vi fortsatte med uppdateringar på bilen under vintern och var hoppfulla till
premiären på Knutstorp. Då hände det två grejer. Vi hade inte fått data
boxarna att fungera med bilens system och hade fått testa med en helt
original motor. Det visade sig sen att datorboxen var gjord för -05:ans C2:a
och vi hade en 07:a. Så jag och pappa fick byta varenda sladd och el pryl
som fanns på bilen och detta var två veckor innan start. Vi fick ihop bilen
en vecka innan start och då skulle vi mappa om boxarna. Då flög vi in en
kille från Oreca frankrike som trimmar Kenneth Hansens motorer. Då hade vi
inte skruvat åt ventilen till vattenkylaren i all stress att få ihop bilen
och vattnet rann sakta ur. I och med att vi bytte elen i bilen så slutade
vattentempen att visas och jag visste inte att bilen blev för varm innan det
var för sent. Jag kände att bilen blev segare och skulle precis svänga in i
depån då motorn tvärdog. Det kändes riktigt tungt men det var bara att köpa
en ny motor då det inte gick att rädda motorn. Det kändes riktigt surt då
den motorn bara hade gått några timmar. Den kunde man bara använda som ett
bojsänke i framtiden. Vi startade den nya motorn samma dag som vi skulle ner
till Knutstorp och hann inte med några inställningar.
Vi fick verkligen kämpa de första tävlingarna och vi hade inte riktigt
farten. Bromsarna hade sitt egna liv och tog på olika ställen varje gång man
bromsade eller inget alls. Mot slutet av den säsongen så började vi få lite
koll på inställningar och jag hade en pole i Göteborg och en på Mantorp. Min
första pallplats tog jag på Vårler då jag likaväl kunde ha vunnit.
Efter säsongen så började vi kolla efter alternativa klasser och jag var
först nere i Valencia och testade Formula BMW där talanger från hela Europa
kom. På det testet så var jag snabbast.
Jag var också nere i Tyskland och provade på polo cup. Där var vi ett 70-tal
förare som först fick köra olika konbanor så att de skulle veta att man
kunde kontrollera bilen innan de släppte ut oss på banan. De tog ut de 25
bästa förarna till den sista dagen och jag var en av dom, sedan plockade de
in 10 utvalda förare som ej behövde göra första dagen tester. Vi fick känna
på slicksen en snabbis bakom en ledarbil den näst sista dagen och jag var
riktigt laddad inför test dagen. Men när jag vaknade så var det snöblandat
regn ute och regndäcken togs fram. Det var svåra förhållanden men jag körde
bra och var bland de snabbaste.
Jag fick sedan ett mail om att jag var en av de 12 förarna som blivit
uttagna och jag började kämpa för att få ihop pengarna. Men jag lyckades
inte på en så kort tid. Det var precis då finanskrisen slog till och
företagen var rädda om sina pengar.
Då var det bara att satsa stenhårt på
JTCC! Vi lämnade in motorn där den optimerades och vi jobbade vidare med
bromsarna. Jag hade kvar problemet med bromsarna de två första tävlingarna
och fick bara med mig ett ynka poäng på de tävlingarna. Sen så fick vi i
ordning på bromsarna till Göteborg City race som var den tredje deltävlingen
och jag vann lätt båda racen. Då kände jag att jag verkligen hade chans till
en seger.
Jag fick dras med mycket straffvikt i
bilen och det gick betydligt långsammare än vad det skulle ha gjort utan
vikterna. Men jag plockade pallplats på pallplats och närmade mig segern.
Jag fick en oturlig punka i ledningen i Falkenberg och tappade massa poäng
där. Till sista tävlingen som gick på Mantorp park så var det 6st förare som
hade chansen att vinna och jag var en av dem. Det var 5 poäng från 5:e
platsen till första. Jag fick ett bra första race och kom i mål som trea.
Nu hade jag tre poäng kvar till
förstaplatsen och var rejält nervös inför sista racet där jag startade 4:a
det var två förare framför mig i tabellen och de startade 3:a och 7:a. han
som startade sjua måste vara minst två bilar bakom mig i mål och han som
startade 3:a måste vara bakom mig. Jag var 4:a iväg i starten och visste att
ska jag om så var det under första varvet. Jag gjorde en riktigt svår
omkörning och kom om. I det läget så var jag nu svensk mästare! Det var
13varv kvar och jag hade en hungrig Andreas Ahlberg bakom mig som visste att
kom han bara om mig så vann han SM. Jag kände att jag hade koll på läget och
lämnade lite marginaler så jag inte skulle göra några misstag och jag
klarade det hela vägen i mål! Och jag var nu Svensk mästare!
